Pepparbiff
Nu är jag tillbaks efter ett smärre uppehåll, och på grund av alla klämdagar och annan ledighet så har det inte blivit så mycket frusna rätter.
Imorse när jag botaniserade i frysdisken på mitt lokala sunkICA så fann jag ett oemotståndligt erbjudande av 3 findusrätter för endast 69 riksdaler. Trots att jag har fått förfrågningar om att försöka mig på en helvegetarisk vecka så kunde jag inte motstå när GODA luncher säljs till extrapris.
Först ut var Pepparbiff, något väldigt positivt är att Findus har valt helt rätt version av sälj grej med tjej, nämligen en kvinnlig kock som porträtteras som den kompetenta hjärnan bakom Findus hemliga recept.
Det första som slog mig när jag förde en bit av pepparbiffen mot munhålan var den goda doften som kom från rödvinssåsen, när jag sen tog en tugga så blev jag väldigt glad, för att biffen var mör, den smakade inte unken svettig gris såsom Familjen Dafgårds biffar har gjort och den var inte heller helt smaklös.
Biffen var lagom stor i förhållande till resten av portionen. Det jag tyckte var negativt var dock att det var väldigt få grönsaker, det kunde gärna ha varit flera och de borde ha kokats lite i en buljong eller åtminstone saltats, för att grönsakerna var helt smaklösa.
Potatisen var lite grynig, men det är omöjligt att lyckas frysa in potatisar, så det får gå. Såsen till gratängen var riktigt god, med lagom mycket vitlök i sig, så att det inte tar över men bara anas.
Som helhet var det en riktigt god rätt, jag rekommenderar Familjen Dafgård att åka på studiebesök till Findus kök och föra lite industrispionage, eller stjäl deras kock och erbjud henne högre lön! Hon kan nämligen sin sak, till skillnad från Mannerström, jag tror tyvärr att Dafgårds slängt sina pengar i sjön där, köpt ett namn utan att få något egentligt tillbaks.
Summan av kontentan, Findus pannbiff får 8 Suffragetter av 10 möjliga.
